Se människan bakom orden (debattartikel i NU 2017-12-14)

För nästan 50 år sedan föddes den ena av oss, stämplad som någon som för alltid skulle vara en börda. Född med utbredd funktionsnedsättning. Någon, som man än i dag hänvisar till som tillhörande gruppen ”de svagaste”. Det är det som är farligt med ordval, att det lätt blir att man fastnar i det som ordet uttrycker. ”Glöm henne” var det uttryck läkarna använde sig av. Född med en diagnos och en kropp som krävde uppfinningsrikedom och annorlunda lösningar.

Tio år senare gick den andra ut på en trappa och tog därmed ett stort och efterlängtat kliv fram vad gäller bejakande av mångfald och inkludering. Mötte människor som bröt mot den dåvarande normen. Människor som av samhället ansågs som sjuka. Människor som stöttes ut och missförstods. Människor som bara ville leva och få möjlighet att vara sig själva fullt ut. Homosexualitet ansågs fram till 1979 vara en sjukdom. Detta förändrades i och med att en av oss ifrågasatte ingrodda fördomar, gick ut, mötte upp och lyssnade. Än i dag är vi inte i mål, men kampen är levande och mycket har förändrats.

Ingen av oss tillhör genomsnittet. Den ena funkis, den andra årsrik. Båda representerar diskriminerade grupper i samhället. Vi hävdar dock allas rätt, oavsett olikheter, att vara en del av gemenskapen, inkluderas och ses som resurser. Rätten att vara unika och göra saker på våra egna sätt, men ändå leva våra vardagsliv som andra.

Skriva med munnen går lika bra som att skriva med handen, äta och dricka med assistans, gå med rullator när man behöver stöd, använda elrullstol för att ta sig fram. Tänk om detta sågs som lika naturligt som att behöva en hammare för att slå in en spik eller glasögon när vi märker att vi kisar framför tv:n. Det är vid tillfällen då t.ex. Försäkringskassan kategoriserar att äta med peg som sjukvård eller politiker pratar om ”de svagaste” som grupperingen blir så tydlig och fördomar cementeras – Gör du saker på annorlunda sätt. Är du inte som genomsnittsmedborgaren är du automatiskt sjuk, förbrukad, svag. Då skapas regelverk som snärjer och stjälper.

Att vara årsrik innebär ett liv präglat av den ålderism, den åldersdiskriminering som av Världshälsoorganisationen (WHO) befunnits vara mer uttalad, värre, än diskriminering på grund av kön och etnicitet. Mest uttalad är den i höginkomstländerna till vilka Sverige hör. En hel del av diskrimineringen är nog omedveten, det finns liksom i ryggmärgen att årsrika människor är mindre värda än yngre personer i arbetslivet men också inom andra sektorer i samhället som hälso- och sjukvården.

Även inom funktionshinderområdet har Sverige fått skarp kritik. FNs kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD, har granskat Sverige och gett den svenska regeringen nedslag på en mängd punkter. Ett nytt synsätt behövs och vi behöver borsta av oss ingrodda föreställningar och attityder. En person kan vara svag. En person kan vara sjuk. Det innebär dock inte per automatik att denna person har en funktionsnedsättning och tvärtom. Alla är vi människor med styrkor och svagheter. Stärk där det behövs och ta tillvara på de styrkor som finns, istället för att försvaga med ordbruk och borsta åt sidan de gömda, glömda talanger som finns.

Den funkofobi och den ålderism som finns i samhället är så djupt rotad att diskrimineringen inom dessa områden är en fråga som få ser och vill eller vågar lyfta. Att vilja avfärda människor och automatiskt klassa dom som sjuka eller inte arbetsföra är både olyckligt för den enskilde och för samhället i stort. Och är man både funkis och årsrik är det riktigt illa.

Vi måste se till varje människas unika situation och skapa möjligheter för fler att delta och bidra och undanröja de diskriminerande hinder som ligger i vägen. Varken ålder eller funktionsnedsättning fråntar oss rätten att vara människor med samma fri- och rättigheter som alla andra. Vi måste skapa en framtid med insikt om att mänskligheten består av individer som alla är en tillgång, inte en belastning. Vi måste kliva framåt, lyssna och förändra.

Barbro Westerholm riksdagsledamot (L) Stockholm

Maria Mattsson medlem (L) Järfälla

Syntolkning: Bild på artikel med text samt foto på en kille i manuell rullstol med armar utbredda i en frihetsgest ståendes på en stenklippa med blå himmel i bakgrunden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: